Har föjlande akvarie fiskar idag:

Min info är hämtade från ciklid.org

Julidochromis Regani ”Kipili”:

Utbredningsområde
Afrika: Tanganyikasjön (endemiskt), klippbotten. Vildfångster.Arten verkar ha kommit för att stanna i hobbyutövarnas akvarier. Finns ofta i handeln och förekommer representerad i form av tre underarter beroende av härkomst. ”Kipili” ”Malagarazi” och ”Cameron bay”

Allmän beskrivning
Bildar revir och par. Är den fördragsammaste Julidochromis-arten. Gräver något under lektiden, är aggressiv bara under denna. Lever grupperad i sin föräldrafamilj. Trivs bäst likt sin naturliga omgivning stenuppbyggnader med många hålor, klyftor och utsprång, enstaka tåligare växter som t.ex Sagittaria och Vallisneria. Använd gärna fin sand som bottenmaterial. Om stenuppbyggnaderna når ända till vattenytan, bebos samtliga vattenregioner. Arten är känslig för svavelföreningar i vattnet.

Könsskillnader:
Det är svårt att skilja på könen. honan är för det mesta större än hanen. Under lektiden känns honan igen på sin tjockare buk. Det säkraste kännetecknet är genitalpapillen, som är spetsigare på hanen.

Odling
J. Regani, Kipili lever parvis. 25-27° C. Grottlekare, rommen avges för det mesta i grottans tak.Upp till 300 ägg per kull. Föräldrarna bekymrar sig knappast alls om ynglen men försvarar intensivt yngelreviret, till vilket ungarna är starkt bundna den första tiden av sitt liv. De får på så sätt indirekt skydd. Många honor har observerats överta hanens uppgifter som t.ex att försvara reviret. .De är s.k. substratruvare. Ynglen fästes i taket på grottan. Både yngel och föräldrar simmar med förkärlek upp och ner i grottan. Föräldrarna är inte speciellt yngelvårdande, men de försvarar lekreviret där ynglen uppehåller sig mycket intensivt. Föräldrarna leker ganska snart igen och den första kullen får gå kvar i reviret. Ynglen kan stanna kvar så länge de får för föräldrarna. Det kan tillsammans med paret finnas upp till 4-5 generationer.

Utfodring
Levandefoder av alla slag, frystorkat och djupfryst foder, tillskott av vegetabiliskt foder. Äter även flingfoder.

Allmänt:
Julidochromis regani ”kipili” är en av de allra vackraste julidochromisarna då de har en mycket intensiv gul färg med starka svarta ränder. De passar mycket bra som medinvånare i de flesta Tanganyikaakvarium.
Temperatur: 23 – 28 °C
Vattenvärden 7.5 – 8.5 pH

Lamprologus multifasciatus

Naturlig biotop

Tanganyikasjön; i och omkring tomma snäckskal i sandbiotop på ner till 20 meters djup. Kolonibildande.

Föda

Som foder passar levande Artemia utmärkt, men även Daphnier, Cyclops, micromask och räkmix.

Könsskillnad

Ingen tydlig könskillnad finns innan hanarna börjar växa ifrån honorna.

Akvariemiljö

För att hålla ett par N. multifasciatus krävs inga större akvarier; 30 l räcker. Detta kan inredas med fin sand, några tomma snäckskal och ett litet luftdrivet filter. Snäckorna sprids ut i framkant av akvariet. Läggs snäckorna i mitten eller där bak, skyfflar fiskarna upp ”grävsanden” mot frontrutan, vilket gör insynen begränsad. I ett så litet akvarium är vattenkvaliteten viktig; ingen överbliven mat och regelbundna vattenbyten.

Beteende & lek

Trots sin litenhet är N. multifasciatus en aggressiv försvarare av sitt revir, som brukar bestå av en grupp tomma snäckor. Mångdubbelt större fiskar jagas resolut bort. Hanen är den mest aktiva. Har man fler honor än hanar kan hanarna leka med fler honor, annars är arten att betrakta som monogam. Honorna lägger rom med ett par veckors mellanrum, upp till 20 stycken ägg läggs inne i snäckskalet. Vanligtvis kommer det fram fem till tio yngel med ca tre veckors mellanrum. Ynglen äter nykläckt Artemia direkt. Ynglen stannar ganska länge hos föräldrarna innan de jagas bort. Då måste man se till att det finns fler snäckor en bit bort eller ett stenröse med småstenar som de kan gömma sig i. Arten är en grävare av stora mått. Ofta gräver den ända ner till bottenglaset av akvariet. De gräver runt om snäckan så att de får ingången dit de vill. Snäckorna får inte vara för stora. Snäckor med storlek som vinbergssnäckor går bra, men inte större.

Allmänt

I ett stort akvarium är arten starkt bunden till sina snäckor, den är dock mycket bestämd när det gäller att skydda sitt revir. Det är intressant att studera hur en så liten fisk kan jaga bort en mycket större.

Malawi ciklider

SCIAENOCHROMIS AHLI ICEBERG

Naturlig biotop

Malawisjön, Afrika. S. fryeri finner man runt hela sjön. Den rör sig över flera biotoptyper. Mestadels förekommer den ibland klippornas skrevor och grottor.

Föda

Den äter allt som bjuds, dock med förkärlek till kraftigare foder som skrapad fisk, räkmix och mysisräkor. Den största svårigheten tycks vara att få honor som har lekt,att återfå sin goda kondition. De blir tyvärr alltför ofta sk. ”vinkelhakar” med insjunket bukparti. Ett sätt att komma till bukt med detta problem, är att erbjuda en så varierad kost som möjligt, och att se till så att även honorna får sin beskärda del vid utfodringen.

Könsskillnad

Hanen är den större, kan i extrema fall bli ända upp till 20 cm, (gäller akvarieförhållanden). Honorna är beigebruna, till skillnad mot hanens vackra ”elektriskt” blå färgdräkt.

Storlek mellan 10-16 cm.

Akvariemiljö

Att hålla denna ganska stora rovfisk i våra akvarier har visat sig vara relativt problemfritt. Den har visat sig vara mycket anpassningsbar till akvarieförhållanden, och dess skiftningar i vattenkvalite,(till motsats gentemot Malawisjöns stabilitet).

Beteende & lek

S. fryeri är en utpräglad rovfisk, som i sin naturliga miljö lever av mindre fiskar.Det är speciellt små mbunas som står på matlistan. Leken sker i en av hanen iordningställd grop på sandbotten. Gropen ligger oftast skyddad mellan några klippor eller stenar.Äggen läggs i gropen och befruktas av hanen innan honan tar upp dem i sin mun, för att fortsätta proceduren tills leken är avslutad. En lek kan ge upp till 60-70 ägg, vilka ruvas av honan ca 20-24 dagar. Under denna period vistas hon på ett skyddat ställe bland klippornas skrevor. I våra akvarier matar man de frisläppta ynglen lämpligast med nykläckt artemia och cyklops, för att efterhand gå över till foder av grövre modell.

Allmänt

De första exemplaren av denna fisk som exporterades från Malawisjön kom från området kring Cape maclear och Maleri,(sjöns syd- västra del). Dessa gick då under namnet ”Hp. electric blue” eller ”Hp. jacksoni”. Det var extremt sällsynt med honor vid dessa fångster, så lite som fem honor per år kunde fångstmännen uppbringa. Detta rådde man bot på genom att upptäcka nya populationer runt sjön, och S. fryeri blev alltmer vanligt förekommande i sändningarna som exporterades.

 

 

Copadichromis borleyi ”kadango”

Naturlig biotop

C. borleyi förekommer runt hela sjön och färgerna varierar en del mellan de olika populationerna.

Föda

Köttätare (i huvudsak zooplankton). Gillar frysfoder, men tar även torrfoder. Bra foder är t.ex. fryst artemia, räkmix och cyclops.

Könsskillnad

Denna borleyi-variants honor och ungfiskar har en ljust brunaktig grundfärg med tre svarta fläckar på kroppen. Analfenan är ljust gul (se foto på honan i CB 4-2002 sid. 12).

Hanen är blå på huvudet, kroppen är omväxlande blå och gul, ryggfenan har en bred vit söm.

Akvariemiljö

Lämpligt sällskap i akvariet är Aulonocara och fredliga mbunas. I akvariet skall det finnas gott om gömställen. De vill också ha ganska rejäl cirkulation på vattnet.

Beteende & lek

Alla Malawiciklider är munruvare. Normalt för Borleyi är att hanarna försvarar en lekplats längs stora stenblock och leken sker oftast mot den vertikala sidan. Honorna ruvar cirka 20 dygn och antalet yngel per kull brukar ligga mellan 40-80.

I akvariemiljö är den revirhävdande, men relativt fredlig. Man bör inte hålla flera utaka ihop eftersom det finns en risk för korsningar, speciellt om de liknar varandra.

Allmänt

Borleyi räknas till den s.k. utakagruppen vars honor (under vissa perioder på året även hanar) ofta samlas i stora stim på öppet vatten för att söka efter mat.

Borleyi-hanarna kännetecknas av att de har exceptionellt långa bukfenor.